Jag slås väldigt ofta av tankar om ordet lagom... Man skall vara lagom lång, lagom kort, Lagom smal, lagom tjock, lagom snäll och lagom kaxig... Man skall vara lagom ambitiös och lagom lat...
INGET av detta stämmer ju på mig...
Den unerbara man jag delat tak med påpekar ofta för mig att jag har en liten jävel sittandes på axeln som tycker att lagom inte är uppnått, att jag kan klara mer och att jag inte gjort nåt bra nog.
När jag inte uppfyller mina egna förväntningar bryter världen ihop och jag förvandlas till en tjurig 2½-åring (gärna med tårar och hela kittet) Inte ens då uppfyller jag måttet lagom ledsen... eller lagom besviken...
När kroppen sätter gränsen, när onda axlar eller trötthet talar om att "nu räcker det Gaby" så tycker jag att det är "Bullshit" och så fortsätter man lite till... Sedan sitter man där och ojjar sig i soffan.. Stackars Jonas!
Snart är detta året till ända... Snart är det nyårsafton och man skall avlägga löften...
Mitt kommer att bli:
Gaby - fortsätt vara icke-lagom
Gaby - fortsätt köra skallen i väggen
Gaby - tvättmaskinen o strykbrädan känner sig ensamma i källaren
Gaby - moppen behöver motion 3ggr i veckan och
Gaby - man måste laga middag varje dag
Anternativet vore att putta ner Belsebub från axeln och tagga ner...
Tur vi baraär i v39 och jag kan förhandla några veckor till...
Känns gôtt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar